Hur använde vikingarna solur?
Dela
En anmärkningsvärd upptäckt på Grönland - ett mystiskt vikingatiskt solur - kan ha varit ett avgörande verktyg för fornordiska sjömän, som gjorde det möjligt för dem att korsa Atlanten längs konsekventa nord-sydliga breddgrader, enligt nyare forskning.
Studien publicerades den 9 april i tidskriften Proceedings of the Royal Society A: Mathematical and Physical Sciences, kastar nytt ljus över den maritima expertisen hos dessa legendariska nordiska sjöfarare, vilket tyder på att deras navigeringsförmåga var mycket mer avancerad än man tidigare trott.
"Nordbor har länge erkänts som exceptionella sjömän. Den här studien avslöjar att de sannolikt förlitade sig på mycket mer sofistikerade verktyg än vi hade föreställt oss”, förklarade Balázs Bernáth, en forskare från Eötvös University i Ungern och medförfattare till studien.
Solur i Viking Daily Life
Medan Vikingar hyllas för sin sjöfartsförmåga, solur hade också praktiska användningsområden på land, och fungerade som verktyg för att spåra tid för dagliga aktiviteter. Arkeologiska fynd tyder på att vikingar använde små, bärbara solur för att schemalägga uppgifter, särskilt i jordbrukssamhällen där tidpunkten var avgörande för plantering, skörd och andra säsongsbetonade uppgifter.
Dessa solur var enkla men effektiva, ofta designade som trä- eller metallplattor med markeringar som motsvarar specifika timmar. Genom att rikta in solurets gnomon – en liten, upprätt stav – med solens skugga, kunde de uppskatta tiden på dygnet. Sådana instrument underströk vikingarnas uppfinningsrikedom och deras djupa förståelse för solens rörelser, även på de yttersta nordliga breddgraderna med långvarigt dagsljus under sommaren och långa nätter på vintern.
Enigmatic Viking Navigationsverktyg
Frågan om hur vikingar skickligt navigerade vid stora och oförutsägbara hav har länge fängslat historiker och inspirerat till otaliga berättelser. Experter tror att vikingarna använde avancerade solkompasser för att bestämma sanna norr, tillsammans med en "magisk" kristall – troligen en solsten – för att styra sin kurs även under mulen himmel. Nya vetenskapliga upptäckter har gett övertygande bevis på existensen av dessa sagolika vikingasolstenar.
1948 avslöjades en anmärkningsvärd träartefakt under ruinerna av ett benediktinerkloster nära en fjord i Uunartoq, Grönland. Denna region hade varit ett nav för nordiska bönder under 900-talet. Artefakten, intrikat utformad till en halvcirkulär form, hade ett centralt hål och ett sicksackmönster noggrant etsat längs dess yttre kant. Ytterligare linjer graverades på insidan av plattan, vilket antydde dess potentiella roll som en sofistikerad navigationsinstrument.
Kan det vara en vikingasolkompass eller bara en hushållsdekoration?
Medan vissa skeptiker avfärdade det som inget annat än ett dekorativa hushållsartiklar, många forskare trodde att denna spännande artefakt faktiskt var en sällsynt vikingasolkompass. Faktum är att tidigare studier såg forskare testa en liknande tillverkad kompass på replika vikingaskepp för att utvärdera dess navigeringsförmåga.
Kompassens navigeringslinjer visade sig dock vara ofullständiga, vilket hindrade dess noggrannhet när det gäller att peka ut den sanna norden. Det var avstängt med ungefär en grad, ett till synes litet fel som kunde översättas till dagar av felriktad segling."Sådana felaktigheter kunde ha haft betydande konsekvenser", konstaterade Amit Lerner, en havsoptikexpert från Hebreiska universitetet i Jerusalem, som inte deltog i studien.
Forntida sjömän och vikingarnas hemligheter
En nyligen genomförd studie har väckt nyfikenhet om vikingakompassen hade ett mer avancerat primärt syfte: att bestämma latitud eller nord-sydlig position på jorden.
"Vikingarna praktiserade latitudsegling, vilket innebär att navigera över öppet vatten längs en specifik latitud. Till exempel reste de rutinmässigt över 1 600 miles (2 500 kilometer) längs den 61:a latituden, från Norge till Grönland och tillbaka. För att uppnå detta krävs antingen en mycket exakt kompass eller konstanta latitudkontroller", förklarade Bernáth.
Vikingarnas små fartyg skulle dock lätt ha knuffats ur kurs av vind och havsströmmar, vilket krävde frekventa latitudavläsningar för att behålla sin väg. Till skillnad från arabiska sjömän, som förlitade sig på stjärnor för navigering, opererade vikingarna nära Polcirkeln. Under sommarmånaderna förblir solen synlig även på natten, vilket får forskare att anta att vikingarna var beroende av solnavigering istället för stjärnsignaler.
Forskarna föreslog att vid middagstid, när solen når sin topp, kompassratt skulle kasta en skugga mellan två specifika linjer på instrumentet. Genom att mäta längden på denna skugga mot skalande linjer på urtavlan kunde vikingarna bestämma sin latitud.
Trots de övertygande beräkningarna och teorierna är det fortfarande omöjligt att testa denna hypotes, enligt Lerner, som delade resultaten med LiveScience.
Slutsats
Upptäckten av vikingatida solur och deras potentiella användning i navigering kastar ljus över dessa legendariska nordiska sjöfarares uppfinningsrikedom. Från att spåra dagliga uppgifter på land till att guida fartyg över stora och oförutsägbara hav, soluren understryker vikingarnas sofistikerade förståelse av den naturliga världen. Deras beroende av verktyg som solkompasser och möjligen solstenar belyser en behärskning av solnavigering som var oöverträffad för deras tid. Även om vissa aspekter av deras tekniker fortfarande är spekulativa, pekar bevisen på en nivå av maritim expertis långt utöver vad man tidigare trott. Denna blandning av vetenskap, innovation och anpassningsförmåga säkerställde vikingarnas framgång i sina utforskande satsningar och lämnade ett bestående arv av innovation.
Allt eftersom forskningen fortsätter att avslöja mer om dessa märkliga verktyg, den ger inte bara insikter i vikingasjöfart utan också en djupare uppskattning för deras uppfinningsrikedom och beslutsamhet när det gäller att övervinna utmaningarna i sin miljö. Dessa fynd väcker vördnad för norrlänningarnas påhittighet och påminner oss om deras djupgående bidrag till tidig utforskning och navigering.
Vanliga frågor
Vad är ett vikingatiskt solur, och hur fungerade det?
Ett vikingatida solur var en bärbar enhet som användes för att spåra tid genom att observera skuggan som kastades av en central stav, känd som en gnomon, på en markerad yta. På land användes den för att planera dagliga aktiviteter, medan den till sjöss hjälpte vikingarna att navigera genom att anpassa skuggan efter solens position.
Använde vikingarna solur för navigering?
Ja, solur spelade en nyckelroll i vikingarnavigering, särskilt när de parades med solkompasser och möjligen solstenar. Dessa verktyg gjorde det möjligt för dem att bestämma latitud och behålla sin kurs längs specifika rutter, även under utmanande förhållanden som mulen himmel.
Vad är en vikingasolsten och varför är den betydelsefull?
En vikingasolsten tros vara en typ av kristall, till exempel kalcit, som kan upptäcka solens position även under molniga dagar eller under skymningen. Detta verktyg, om det användes tillsammans med ett solur eller solkompass, skulle ha varit ovärderligt för att upprätthålla korrekt navigering.
Varför ansågs vikingatida navigationsverktyg vara avancerade för sin tid?
Vikinga navigationsverktyg visade avancerad vetenskaplig förståelse, såsom förmågan att beräkna latitud och sann nord med hjälp av solsignaler. Denna kunskap gjorde det möjligt för dem att segla långa sträckor över Atlanten med anmärkningsvärd precision, vilket var en betydande prestation under den tidiga medeltiden.
Var vikingatida solur tillförlitliga för navigering?
Medan vikingatida solur var innovativa, var de inte helt exakta. I vissa fall kan felaktigheter i deras design leda till navigeringsfel. Vikingarna kompenserade dock för detta genom att ta täta latitudavläsningar och anpassa sig till miljöutmaningar och visa upp sin expertis inom sjöfart.